Känns som jag behöver skriva av mig. Men det finns inte så mycket att skriva. Hade jag varit kapabel till att döda hade jag säkert försökt, men jag är lite för snäll. Jag har bara tio månader kvar i skolan, knappt. Kan inte förstå vart tiden tar vägen, det är så galet. En sak har jag ialla fall kommit på under min period nu!
Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast jag inte tror det
Jag kommer födas igen, och födas och dö
Så länge jag hör musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar