Paris

Paris, jag saknar dig.

rubrik

Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd, som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar. gårdagen va, rolig. 

tja.

usch för bråk.

myso

nätter är mysiga.
jag är lycklig. faktiskt. trots att jag är skitförbannad och jätte arg ofta är jag många gånger lyckligare och gladare än få. jag gillar den sköna känslan. snart är det dags att gå tillbaka till skolan. det blir kanske inte lika skönt men det hör till. jag har klarat det värsta nu, halva vintern på det jobbigaste året har gått och jag vet att jag kommer klara det här, utan tvekan:)

Bilden är på min fina vän Andrea. jag har umgåtts med henne i veckan, jag tror hon är bland dom härligaste människorna jag träffat. Allt känns så rätt. 
PUSS.

tackar igen

Melissa, tack för alla fina nätter med dig. du blir bara finare och finare. kvällarna med dig är dom bästa. tack.

hah, glad tjej

tack för danserna

tack för danserna, tack för tårarna på kinderna, och stjärnorna på himlarna. Undrar varför det inte alltid snöar längre kring jul förresten? jag ligger i min säng och lyssnar på musik. jag undrar vad det är man lever för om det inte är musiken. livet vore så mycket sämre. jag är rädd för att bli vuxen förresten, det känns jätte jobbigt att tänka på att ja håller på att bli det. eller aou , vuxen vet jag inte om jag är men äldre. nu sjunger håkan om julen. julen, jo då . den va fin, som vanligt. håkan är nog en av dom finaste jag vet faktiskt. hoppas ni hade en fin jul. eller vilka är ni förresten? jag vet ingen som kollar den här längre, det har nog blivit en dagbok mest. men det har jag inget emot alls. allså klockan är 2, jag ska somna nu. det blåser ute, massvis. på onsdag ska jag träffa min farfar, det blir spännande.
håkan är finare än någonsin denna natt.

ännu en gång.

Tillbringar fredagen framför läxböcker ännu en gång, och räknar med en helg här med. Jag ska njuta så sen.

jaapp

börjar bli så trött på att plugga. Men jag kämpar. Köpte mig en tårta igår. det är sant, en hel operatårta helt själv. men det behövs ibland. jag måste skaffa lägenhet.

ελπιδοφόρος

κάτι που συμβαίνει ξαφνικά

Horn

TJABBA!

Idag var en sån där helt vanlig dag i horn, en tråkig fredag kväll. fast så vanligt är det förresten inte, men det är inte helt ovanligt heller. men det är när jag sitter med alla gamla kompisar och tråkar i en soffa som tanken slår mig. Jag är ju inte ensam, jag är så långt ifrån ensam. Vi är inte många, men vi finns där. Alla är vi uppvuxna och uppfostrade nästan lika, och vi känner varann bättre än någon annan. Vi kan varandras familjerelationer, vi ser på varandra om vi inte mår braa och framför allt gör vi allt för att se till att den i så fall ska må braa. Det är där någonstans jag ändå måste känna en viss tacksamhet till mamma och pappa. även fast jag så många gånger sagt att jag avskyr att bo här. men hade jag inte gjort det hade jag aldrig lärt känna dessa underbara människor, och det är jag ju evigt tacksam för. herregud, vad jag låter djup, haha. men det är faktiskt så här det är , när alla känt varandra sen nyfödda finns inga hemligheter. vi är en enda liten familj, vi hornbor.

besvikelse

från & med du

Lyssnar på glada skratt. bus. som två små barn.

Det är inte barn, det är min morfar och hans flicka. säger man flicka när någon är över 70? Dom tar sitt dagliga kvällsdopp i poolen. Jag ler.Det är så mycket kärlek, så mycket glädje.

Somliga ljus brinner aldrig ut.