Jag tror vi alla någon gång har tyckt att vi hatar våra föräldrar och inte tänker bo kvar länge till och att jag aldrig ska vara så här orättvis mot mina barn minsann.
Men när man sedan kommit överens med de igen så tänker man efter och fattar att ja, dom gör det bara för att vara snälla och för att de faktiskt är rädda om mig. Och jag älskar mina föräldrar himla mycket, de är världens bästa. Visst har både mamma och pappa sämre sidor men det har alla människor.
Eva, hon är världens bästa morsa.
ao på flera sätt, hon har ju också valt min pappa och att jag fick en pappa som jag fick är jag evigt tacksam för.
Jag kommer säkert vilja ta bort detta inlägg flera gånger när jag är osams med de men det ska jag inte göra.
Pappa och jag bråkar ganska mycket, jag tror det är för att vi lever så otroligt olika just nu. Jag är en tonårs tjej som är i mina bästa och galnaste år och han är en man i 40 års åldern som gillar att ta det lugnt och slappa, gärna med en gitarr i handen.
Men hur mycket vi än bråkar ställer han alltid upp för mig och han skulle göra allt som står i sin makt för att skydda mig mot farliga ting, det vet jag.
En sak är i alla fall säker. Mina föräldrar har gett mig och mina systrar den bästa uppväxten vi kunnat få , och jag tror inte den är slut än. Jag har många fina minnen från jag var liten som står mig varmt om hjärtat.
Tack älskade människor.
